onsdag 31 mars 2010

Att komma hemhem.

Glädje är...
... att se syster Jonna med rosa gummistövlar stå och vänta på perrongen i Leksand.
... att få köra bil igen efter en månad, med hög musik och sen svänga in mot Leksboda.
... att mötas av en pappa hemma på gården som röker lax i en kulle han själv gjort. Hur man gör en kulle blir vårt första samtalsämne. Det är bara en jordhög.
... att se en katt komma springande för att den hört bilen komma.
... att gå in i älskade huset och se att 250 framkallade kort ligger och väntar.
... att få en iordninggjord tallrik med fläskkotlett, potatis och svampsås redo för värmning.
... att veta att imorgon sätter jag mig i en fullsmockad bil och brummar iväg mot älskade Vallen, för att fira påsk med precis hela min familj.

Historien upprepar sig.

Vi trodde att våra platser på tåget blivit dubbelbokade. Jävla SJ, alltid blir det strul, tänkte vi. Sen insåg vi att vi bokat tågbiljetter till 14.30 och inte 16.30 som klockan var. Med lite flyt fick vi åka med utan extra kostnad och fick dessutom sitta på bättre platser än de vi hade. Det där med att boka fel är vår grej. På en flygplats i Indien upptäckte vi att vi bokat en månad fel. Turen var på vår sida även den gången. Vi hamnade i första klass på flyget och fick trerätters. Yes.

Påsk.

PÅSKLOV OM NÅGRA TIMMAR! VALLEN I MORGON! KOKKAFFE! LETA(?) PÅSKÄGG! ÄTA PÅSKÄGG! FAMILJ! JAG KÄNNER MIG I EXTAS. Eller snart känner jag så. Just nu är jag trött och stressad. TJO!

tisdag 30 mars 2010

Min ena syster efterfrågade bilder på vad jag shoppat i Karlstad. Varsågod. Ett kort på två nakna och frodiga damer var typ det enda jag köpte. Kortet livar nu upp vår badrumsvägg!

Religionskunskap kan behövas.

Jag skrev en av evangelisterna från bibeln som överskrift i ett worddokument. En stund senare såg jag att jag skrivit Lars. Det kändes inte helt rätt. Lukas, Lars. Lars, Lukas. Första och sista bokstaven var ju rätt i alla fall.

Så länge vi slipper lära oss det här är jag nöjd:
23. Och Jesus var vid pass trettio år gammal, när han begynte sitt verk. Och man menade att han var son av Josef, som var son av Eli,
24. som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,
25. som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,
26. som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,
27. som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,
28. som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam, som var son av Elmadam, som var son av Er,
29. som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,
30. som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,
31. som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av Mattata, som var son av Natam, som var son av David,
32. som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,
33. som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av Judas,
34. som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,
35. som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,
36. som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,
37. som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av Jaret, som var son av Maleleel, som var son av Kainan,
38. som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam, som var son av Gud.

måndag 29 mars 2010

Allt är inte vettigt.

Vid övergångsstället jag passerar nästan varje dag har för en kort stund bilar och fotgängare rött samtidigt. Det äger rum precis innan fotgängarna får grönt och kan gå. Jag är alltid beredd att gå precis när bilarna får rött. På detta vis går jag alltid först av de som står och väntar. De är fokuserade på att få grönt på sin stolpe medan jag fokuserar på när bilarna får rött. Jag tycker om att studsa iväg först. Det får mig att känna mig lite bättre och lite snabbare än alla andra. Jag får hejda mig för att att inte flina kaxigt mot de jag möter. Det kanske är sådana småsaker som gör en till den man är. Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du.

söndag 28 mars 2010

En underbart mysig och tokig helg.

Helgen fick en rivstart genom en händelse som slutade med 400 kronor i böter för två av oss. Det lustiga i det hela var att vi upptäckte nya sidor hos oss själva och varandra, vilka kunde handla om alltifrån att ljuga om sin ålder till att uppmana andra att rymma för att undkomma böter och faktiskt försöka rymma iväg från två väktare.
-
Resten av helgen:
- En plånbok som plötsligt försvann och en vakt som hittade den lika snabbt.
- Krabban, ta-upp-makaronpaket-med-munnen-tävling, hoppa-upp-på-pelare, limbo och andra akrobatiska aktiviteter. Kroppens känns stel och tänjd på samma gång.

- Fika i sängen.
- Ölspel som visade på att minnet börjar svika.
- Massa mys, mat, znazk och tok.

torsdag 25 mars 2010

SJ är min vän. Så det så.

Jag sitter och tjuvar på någon grannes internet. Känner mig som en brottsling. Det är tur att jag ska fly staden om cirka 45 minuter. Jag fick även lov att smita lite tidigare från skolan (för att ha tid att sitta här?). Jag och Britta gjorde upp scenario hur jag skulle smyga iväg diskret från klassrummet. Det såg ut ungefär så att jag skulle krypa under borden för att komma ut och därunder fastna med mina byxor och slita sönder dem/råka gnida av dem, och sen springa ut ur klassrummet med rumpan bar och skrika "Karlstad here I come". Vi var trötta.

Bloggen får ett tidigt påsklov.

onsdag 24 mars 2010

Och där gick luften ur mig.

Tenta är äntligen gjord. Känslan så här efteråt är obeskrivlig. Det är som att jag flyger fram samtidigt som jag är helt tomt. Jag är alldeles yr i bollen. Och går jag på ICA efter en tenta är chansen stor att jag råkar sparka på folks kundkorgar, tappa vantar och le stort mot fel människor. Tentaölen byttes dock mot en helt ledig hemmakväll, vilket faktiskt inte är fy skam det heller. Jag belönas med en hejdundrande långhelg i Karlstad med två hetingar istället. Det känns bra. Och det känns faktiskt bra att veta vilket kung som grundade staden Karlstad.
Snart är det över!

tisdag 23 mars 2010

Imorgon klockan 18.00 får jag återgå till nutid.

Om jag är frånvarande beror det på att jag försöka sätta mig in i hur de levde på medeltiden. Jag är säker på att de såg på Desperate Housewives i en t-shirt med trycket "Resident Evil" och åt falukorv så ketchupen skvätte på deras dataskärm.

måndag 22 mars 2010

Köpa, köpa, liten... bulle.

Igår fick jag äntligen kaffebröd till eftermiddagakaffet. Det kändes som en evighet sedan. En av mina favoritsysslor (och jag vet att jag inte är ensam om det) är att gå på café. Om en vecka gått utan ett enda cafébesök känns det en smula dystert. Och tyvärr blir det alltför många sådana veckor. Det är bara så himla trevligt att köpa en kopp kaffe och någonting ätbart, titta på folk, prata och låta tiden gå. I helgen, när jag ska på en minisemester, hoppas jag på att ta igen förlorad cafétid.

Rutger m.fl.

Idag har jag ätit både lunch och middag på skolan. Det var något nytt. Allt för att proppa in så mycket historia som möjligt i mitt stackars lilla huvud. Det är så mycket att det blir en väldig oreda av alltihopa. 1000 år ska läras in. Korvstoppning, korvstoppning, korvstoppning. Hej hej hej då.

söndag 21 mars 2010

Är det inte typiskt för en söndag så säg.

Jag trodde detta snöfall, i Riga förra helgen, skulle vara det sista jag var med om i år. Men icke sa nicke. Det värsta är att jag nu måste gå ut för att låna en bok och köpa en falukorv. Sådana viktiga saker kan man ju inte skippa.

lördag 20 mars 2010

En lördag i mars.

Jag började dagen med en storstädning. När jag väl börjat har jag svårt att sluta, hur konstigt det än kan låta. Belöningen blev att jag fick hänga upp en ny vårhandduk. Och ja, att det är en belöning är också konstigt.

Jag och älskling tog en promenad i solskenet. På min favoritaffär köpte jag en burk som jag spanat på. Den är inte gammal och nött, men fin ändå. Nu är den full med nygjord müsli.

På hemköp köpte vi gula tulpaner. Vårigt och påskigt. Vi köpte också ingredienser till pizza och lösgodis.

Allt blev tillsammans väldigt färgglatt.

Jag har lovat mig själv att aldrig lägga ut en bild på mina fötter. Jag ogillar fötter väldigt mycket. Men en gång är ingen gång. Hur som helst. På bilden ligger jag utslagen efter årets första löptur. Det var soligt, det var blött, det gick lätt, det gick tungt, jag blev hungrig.

Dagens dåliga samvete.

Mina tankar borde befinna sig på 1500-talet just nu, men de föredrar att vara typ här:

fredag 19 mars 2010

Helgen är inom räckhåll.

En färgglad skjorta, pannkaka i matlåda och drinkkväll ikväll. Dagen idag ska inte bli som dagen igår.

torsdag 18 mars 2010

Hurra!

Alla gillar ju födelsedagar. Jag skulle faktiskt kunna offra mig att fylla år två gånger i år. För er andras skull liksom. Ni behöver inte ge mig någon present. OM ni ändå skulle insistera på att ge mig någonting så kan jag ge er några tips: en blommig kjol (men jag måste godkänna den först), trekvartslånga träningstights (svarta och inte för genomskinliga vid rumpan), nya knoppar till köket (det kan vara bäst att ge ett presentkort på IKEA istället, så jag får bestämma själv), en kakburk (gärna ett loppisfynd), jeans, klänningar, tröjor (också bäst med presentkort faktiskt).

Säg bara till om ni vill ha en födelsdag och fira, för då ställer jag upp helt kravlöst. Jag föreslog till Per att jag kan fylla år på söndag och att han skulle få en önskelista. Han svarade: Happ. Det känns kanske inte som någon idé att ligga och vänta på frukost på säng direkt.

Hah! Ge mig!

En aning "agro".

Idag är en sådan dag när ingenting stämmer. Tentaplugg stod på dagens schema, vilket är rätt okej (eftersom jag sitter i trevligt sällskap). Sen ringer en automatisk och ful röst från SJ och säger att mina tåg mellan Stockholm-Karlstad och omvänt är inställda nästa helg. Vips var jag kanonless på allt. Efter lunchen blev jag konstig i magen, vilket måste bero på den där kycklingen från kronofogden/kronofågel/kronfågel. Den som var lår och inte bröst. Och just mitt kaffe var kallt och mina stift tog slut och mina byxor såg för korta ut och toaletten jag valde luktade bajs. Nu fryser jag om fötterna, SJ:s hemsida är överbelastad och telefonkön är nästan en timme.

Tack och lov att...
... Mia gav mig en banan när magkonstigheten gått över till hunger.
... Britta lånade ut en penna.
... Ellen sa vad jag skulle skriva om Kalmarunionen när jag inte längre orkade tänka.
... mina kursare helt enkelt är de bästa (och jag tycker faktiskt att ni är roliga att vara med). Imorgon lovar jag att vara en solstråle och skratta lika mycket som historieläraren gjorde.

onsdag 17 mars 2010

Storken kom med ett litet mirakel.

Per har fått en bebis, men (tyvärr) inte en tillsammans med mig. Hans bebis är kantig, hård och heter iPhone. En kväll ser jag hur han känner på fönsterbrädet vid sängen där han brukar ha sin mobil över natten. Jag: Vad gör du älskling? Per: Jo, jag känner om det är för kallt i fönstret för min iPhone. Men han lägger den där i alla fall. På morgonkvisten vaknar jag av Per är uppe i fönstret igen. Jag (lite småirriterad eftersom jag tror att han ska ta en snus mitt i natten): Men vad gör du?! Per: Jag känner om den är för kall. Han har även köpt skydd för både baksida och framsida. Snart kommer han väl hem med en liten säng till den. Jag finner det dock ytterst roligt att reta honom genom att säga typ: Får jag titta lite på den? Jag är bara lite flottlig om fingrarna.

Per med min mobil, som är så långt ifrån en iPhone man kan komma.

tisdag 16 mars 2010

Mammas födelsedag.

Mamma borstar tänderna vildare än någon annan och är nyfiken i en strut. Jag har ärvt hennes stora skostorlek, men tyvärr inte hennes tjocka hår. Hon kan inte se på TV utan att vicka på tårna och städning är en av hennes stora passioner i livet. Hon älskar även att shoppa, gå runt byn och ta en fredagsöl på glasverandan, men hon älskar framför allt sin familj (såsom vi älskar henne). Och hon är värd världens bästa födelsedag.

En tyst minut.

Nej, idag har jag faktiskt ingenting att skriva om. Jag skulle kunna skriva att mina fötter sover, att jag ätit en brun banan, att jag inte tagit nässpray en enda gång idag och att hela mitt ansikte snart är kladdigt av försvarets hudsalva efter dagens frenetiska användade. Men nej, jag håller tyst idag.

måndag 15 mars 2010

Frisk för (åtminstone) en dag.

Igår bestämde jag att jag skulle bli frisk idag. Och har man bestämt sig så har man. Idag köpte jag därför ett nytt årskort på Friskis och gick på pulsgympa. Det kunde nästan inte bli bättre än när jag äntligen fick skutta omkring igen til Boney M och schlagerhits, snurra runt som en väderkvarn till Ruslanas wild dances och göra en juckande styrkeövning till Björn Rosenströms låt fråga Jens: När han och tjejen skulle göra ni vet vad, ja då hängde den och slängde den mot hans vad. Han försökte hota upp den i givakt och sa: Nu blir det slakt, nu blir det köttkvarn.

Ja, jag är tillbaka. Men om det varar längre än en dag får jag veta imorgon.

En gnutta självömkan så här på måndagsmorgonen.

Jag önskar mig en dag hemma i lägenheten. Utan att känna läskrav. Nu måste jag åka bort för att inte behöva läsa. Jag vill damma. Jag vill tvätta mattor. Jag vill fylla müsliburken. Jag vill organisera. Jag vill förmiddagsfika precis så länge jag vill, alltså i flera timmar. Jag vill framkalla kort. Jag vill sitta och titta på mina tulpaner (som jag för tillfället inte har, men kanske snart eftersom det är extrapris på Hemköp. Bara 35 kronor). JAG VILL, JAG VILL, JAG VILL!

Idag väntar en dag i skolan med instuderingsfrågor, matlåda och förmodligen en hel del interna skämt från helgen.

söndag 14 mars 2010

Go, go, GO! NO!

Redan innan vi hittat vår hytt träffade vi en människa som kom att betyda mycket för oss under hela resan. Det var en kvinna som hette Nina. Vi var en aning förvirrade och förstod inte riktigt hissystemet. Nina kom då som en räddade ängel. Hon sa på ett ungefär: You DOWN DOWN DOWN. You are THREE! NO NO NO! Go there! Go go GO! Tack Nina, vi älskar dig.
-
Vår hytt hade inget fönster, men var mysig ändå. Det var åtminstone väldigt mörkt när vi skulle sova. Och som känt blir allt läskigare när det är mörkt. Under första natten trodde jag att min sista stund var kommen. Det lät som att det hade blåst upp till storm med regn och 100 meter höga vågor. Vi fick nästan hålla i oss för att inte flyga ur sängarna. Vår hytt var dessutom nästan under vattnet så vi levde lite farligare än alla andra. Tack och lov var det bara isen som lät när båten krossade den. I övrigt var vår hiss utmärkt för att vräka i sig godis och chips (vem vill egentligen ha riskakor?) i, kyla öl i handfatet, spela in filmer och prata om allt mellan himmel och jord.

På lördagskvällen satt vi i en karaokebar. Det var en ny och spännande erfarenhet. Vissa var seriösa och sjöng ballader. Vissa var fulla och kunde cirka ett ord/låt. Vissa skrek. Vissa hade en tofs på sned, hette Natalie/Natascha och var bara allmänt galen (hon kan inte riktigt beskrivas). Vissa satt bredvid, stank sprit och glodde. Vissa var för blyga och hade lite för ont i magen. Vissa fick sjunga med andra när de egna vännerna inte ville ställa upp.

Resan erbjöd även några timmar i Riga. Vi bestämde oss helt medvetet att inte följa strömmen och alltså inte gå till alla sevärdheter. Utan karta gick vi istället till helt motsatt sida av staden. Det var en smula öde, det fanns inte så många vettiga butiker (eller toaletter), men det fanns fina byggnader och vi åt lunch två gånger. Som grädde på moset blev det snöstorm.

Vi har med andra ord all anledning att åka till Riga igen. Helgen har varit fantastiskt rolig!

fredag 12 mars 2010

På tal om alkohol.

På min skola gillar de öl. Förra veckan låg det en tom ölburk på städerskans vagn. Igår kom hon med en hel påse! Vad gör lärarna egentligen? Är jobbet så tråkigt? Är vi studenter så tråkiga att de måste muntra upp sig själva innan lektionerna? Det här måste undersökas.

Äntligen fredag.

Om några timmar lämnar jag dammtussar och en överfull tvättkorg och börjar min resa mot Riga. Jag har skrivit upp gator man inte får missa, ett namn på ett köpcenter, vilka taxibilar man ska välja, hur valutan ligger, en adress till en stor marknad och var det finns ett outlet med sprit och vin. Ja, jag gillar att planera. Spontan, vad är det liksom? Men smaka på det här ordet: SPRITOUTLET. Det vill man inte missa. Mestadels av tiden kommer ju dock spenderas på en båt och det är inte fy skam det heller. Tillsammans med Mitta (jag försöker komma ifrån detta smeknamn) kan det inte bli annat än jätteroligt. Oavsett vad vi gör. Så är det bara.

Trevlig helg!

torsdag 11 mars 2010

Inte som tänkt, men bra ändå.

3D. Det var inte riktigt som jag förväntat mig. Jag såg framför mig hur filmens värld skulle omfamna mig. Att det skulle vara som att stå bredvid Alice där i Underlandet. Riktigt så var det inte. Visst, det var mer djup i bilden och vissa gånger kändes det verkligen som att något flög emot en (första gången hoppade jag faktiskt till). Men i det stora hela så föredrar jag nog att se bio på vanligt vis. Kalla mig gärna konservativ. En plus för det trevliga stora gäng vi var (typ 11-12 pers), de roliga glasögon man fick ta med hem för att lägga i utklädningslådan och för att filmen i sig var riktigt bra.

onsdag 10 mars 2010

Glasögonorm i dubbel bemärkelse.

Ikväll ska vi på bio. Alice i Underlandet i 3D. Jag har aldrig gått på bio i 3D förut och är därför lite nervös. Tänk om jag tycker att det är obehagligt och drabbas av panik? Och eftersom jag måste ha mina vanliga glasögon på mig också, hur gör jag då? Jag kommer se ut som ett fån i dubbla glasögon.

Om två dagar.

I helgen åker jag till Riga. Vi kan kalla det för en studieresa. Att resan innebär 35 timmar på en båt och fem timmar i Riga behöver vi kanske inte nämna. Vi ska äta gott (medhavda bananer och riskakor. Pengarna måste läggas på... museibesök) och vi ska dricka gott (en platta öl kostar 155 kronor).

tisdag 9 mars 2010

Nostalgisk, allvarlig och blödig för en stund.

Nej, det är inte en kille på bilden (som en viss vän trodde).
Idag har vi ätit potatis, fiskpinnar och vit sås med svarta prickar. Det är nostalgi för mig. När jag gick hos dagmamma åt vi det då och då och det var så himla gott. Då visste jag inte vad de svarta prickarna var, men nu vet jag. Det är tydligen något nytt påfund som kallas krydda. Min dagmammas mat var god för att den var så enkel. Inga krusiduller. Det passade en pälug (kräsen) liten tjej vid namn Elina. Dumle är en annan sak som jag förknippar med min dagmamma. När hon köpte godis så köpte hon alltid dumle.

Jag minns också att det alltid kom jättemånga vitsippor på hennes gård, att vi lekte koja i skogen bredvid, att vi åkte pulka i en liten backe som slutade mellan äppelträden, att det alltid var lite spännande nere i källaren, hur tråkigt jag tyckte det var när syster Jonna och barndomsvännen Marie inte längre behövde gå hos dagmamma och jag minns bamsepusslet.

Jag börjar nästan gråta varje gång jag ser kort på mig själv som barn. Det känns liksom så ledsamt att jag aldrig kommer vara så där liten igen. Att det som varit aldrig kommer igen.

Klassutflykt.

Idag ska vi på exkursion. Jag vet inte riktigt vad det innebär. Min drömbild ser ut så här: skog, korv, limpsmörgås, sittunderlag och varm choklad i termos. Alltså att universitetet bjuder på allt det. Egentligen innebär det nog en promenad till ett historiskt ställe här i Uppsala och sen en föreläsning utomhus. Ja, man kan ju inte få allt här i livet.