Och en kaffe.

En dag som denna passar en biluflykt med kära vänner alldeles utmärkt. Speciellt när det enda helt bestämda målet är ett mysigt café.

Det är gott med smörgås.

Inte ens när jag äter smörgås får jag vara ifred. Det är inte bara att vara kändis. Å andra sidan är det inte lätt att fånga mig på bild utan något ätbart i handen. "Jag tänkte att det var typiskt dig. Du är ju alltid hungrig", sa mamma tidigare idag. Och jag kan inte annat än att hålla med, men får tillägga att det faktiskt gäller samtliga i min familj.

Bildkälla

Det är värt ett glädjehopp.

Idag började jag och systrarna vår caféturné. Vi ska besöka så många vi kan i sommar eftersom det är sådant lediga människor gör.

Efter en seger i Siljansnäsrodden passade det extra bra att kalasa natten lång.

Dagen då det vankades sill och dans kring en "stor pinne".

Så här såg min midsommarafton med familjen ut. Väldigt traditionell, väldigt lugn (för min del), väldigt god och väldigt fin.

Tänk vad mycket ett mail kan göra.

Idag känner jag mig typ bäst i världen. Nu är sommarlovet verkligen verkligen här.

Tänk om allt ditt fett hängde vid dina knän?

För att hålla oss varma satte vi på oss flytvästar och för att hålla oss vakna lika länge som samtalet flödade drack vi mer vin än planerat. Vid fyra somnade vi och vid nio vaknade vi. Idag har vi bränt oss på en brygga, badat (två av tre i alla fall) och skrattat åt hur det skulle se ut om vi människor inte hade skinkor utan istället bara var helt platta med en rumphål. Nu ska jag sova ikapp och tänka på hur förbannat glad jag är att jag har dessa två i mitt liv.

När livet känns som en nöjespark ungefär.

Hur hade jag tid att jobba förra sommaren? Det är så himla mycket nöje hela tiden! Och lite nytta förstås (som att tvätta fönster igår och rensa rabatter idag). Ikväll ska jag bege mig till Olsnäs för att spendera natten tillsammans med tokfiorna på bilden. Ja, det ska bli precis så mysigt som det låter.

Men försvinn! Varför ska ni bo här? Åh, hur trög är du flugjäkel?

Första dagen på sommarjobbet (sommarpiga) är avklarad. Jag har tvättat mer än femtio fönsterrutor och skrikit åt och dödat kryp som trivs alltför väl vid fönster. Trots att jag får dålig samvete visar jag ingen pardon. Kommer de för nära så måste de dö.

Det är lika bra att slå på stort.

Ni får gissa själva vad vi tittade på.

På tal om bröllop.

Någon dag ska jag visa alla mina personliga favoriter från denna vackra dag.

Har han varit i bråk eller känner han inte för att räta ut den?

I tidningarna står det om bröllop hit och bröllop dit. Själv försöker jag förstå varför vår katt Algots svans hänger på ett konstigt sätt. Varför står det inte om sådant i tidningen?

Dagen då Per blev 24 år.

Kvällen innan frågade jag Per om han var pirrig inför sig födelsedag. Han svarade nej. Jag sa att han visst var pirrig. Sådant bestämmer jag. Och även om han inte erkände att han var pirrig så märks det att han blir upprymd av att fylla år. Jag kan inte se någon annan förklaring till att han drog ut mig på en jättelång (nästan två timmar) promenad för att plocka blommor. Dagen var hur som helst en väldigt fin dag. Nästa gång är det min tur!

Ett axplock från veckan.

Det är helt okej om sommaren fortsätter så här. Förutom dagens väder.

Idag är det Pers dag.

Och min dag på ett sätt också. Jag älskar födelsedagar!

Det är bara ett dopp i det blå som fattas.

Det börjar alltmer kännas som sommar. Två grillkvällar inplanerade. Förmiddagskaffe på balkongen. Barfotafötter i gräset. Jag har just börjat läsa en deckare. Solen värmer. Det enda som stört mig idag är alla kryp och en hund som gnäller efter sitt leksaksdäck.

Har ni förresten tänkt på att det i deckare ofta är "den varmaste sommaren i mannaminne", "den kallaste vintern på sextiofem år" eller "den regnigaste hösten någonsin". Jag antar att det blir mer effektfullt då och att det ska visa på att poliserna har det tufft. Bara en liten parantes.

Nu ska jag lägga mig på en filt och vänta på att något hemskt ska ske. I boken alltså.

Och det var inte ens speciellt länge sedan.

En gång gjorde jag en berättelse om en man som hette Gunnar. Han var så olyckligt kär att han försökte skada sig själv. Märk väl hans lindade handled på kortet längst ner.

Mygg och bus på sagostigen.

Idag fick mostrarna Jonna och Elina följa med Odin på Skogis/Skogsis (ingen låter rätt när jag säger det). Jag kände mig inte riktigt rätt klädd med tunna tygskor, ljusa jeans och axelväska. Alla andra körde med stövlar eller rejäla skor och ryggsäck. Men hallå, jag är ju typ stadsbo nu. Eller?

Minsta kusinens student.

Familjen Arrbo Bodin bjöd på en fantastisk vegetarisk studentbuffé och en trevlig fest från början till slut. Nu får vi vänta ungefär 14 år på nästa student i släkten.