tisdag 27 augusti 2013

Odin 5 och Malin 30+


Ni som läser min, Jonnas och Malins bloggar kommer de kommande månaderna att få se många bilder från samma kalas. Många bilder på tårtor och presentöppningar. Men det är smällarna ni får ta! I söndags firade vi Odin och Malin och det såg ut så här.

lördag 24 augusti 2013

Min första tid som mamma


De senaste fem månaderna har inte riktigt blivit som jag tänkt mig.

Efter förlossningen skulle det vara som att komma in i en rosenskimrande bubbla där det rådde total lycka. Jag hade aldrig kunna tro att jag skulle kunna må så dåligt samtidigt som jag kände en kärlek till en människa på ett sätt jag aldrig känt tidigare. Under de första månaderna var jag trött och ledsen nästan jämt. Jag hade inte trott att jag skulle bli så påverkad av skrik och inte heller av att få sova så dåligt. Elis skrek och jag grät. När han vaknade för sjuttielfte gången på nätterna grät jag och den första dagen jag var helt själv grät jag nästan hela tiden. Det var som att jag var gjord av glas. Ömtålig och skör. 

Falun skulle bli hemma. Vi skulle inreda lägenheten fint och det skulle komma att bli Elis fasta punkt hans första år i livet. Nu är lägenheten uppsagd och vi ska flytta till Leksand, där vi redan varit största delen av sommaren. Falun hann aldrig riktigt bli hemma. När Elis kom avstannade allt som handlade om inredning och fixa i lägenheten. Påskfjädrarna låg framme i bokhyllan tills någon gång nu i sommar.

Jag skulle gå långa barnvagnspromenader och successivt trappa upp träningen igen och vid det här laget hålla igång regelbundet. I början när Elis faktiskt sov långa stunder i vagnen var inte jag och min kropp riktigt redo och i samma takt som vi blev det började Elis tycka att vagnen inte alltid var skitkul. På kvällarna har jag känt mig som ett vrak och att då ta sig ut på ett träningspass har känts som att bestiga världens högsta berg. Det har blivit en hel del promenader ändå, styrkeövningar hemma på golvet, några gånger på Friskis och ett par enstaka löpturer, men långt från den träningen som jag vill ha och kanske till och med behöver. 

Jag skulle umgås med andra mammor här i Falun. Hemma här, hos andra, på café, under en promenad. Fastän jag inte ville vara ensam under de första månaderna som mamma, så ville jag heller inte umgås med människor jag inte kände mig helt bekväm med. Elis skrek en hel del och amningen gick upp och ner. Jag kunde inte alls tänka mig att amma på exempelvis ett café. Såg framför mig hur Elis skulle släppa bröstet av magknip, mjölken skulle spruta och jag skulle tvingas hoppa upp ur stolen för att trösta med bröstet fortfarande framme.

Nu låter det kanske som att det bara varit ett elände sedan Elis kom till jorden och så är det förstås inte. Han är det bästa som finns. Men jag tänker inte sticka under stolen med att jag mått dåligt och att det inte rätt och slätt är en dans på rosor att bli förälder. Det är lätt att få intrycket på olika sociala medier att "alla andra" har ständigt glada barn och att föräldrarna svävar på moln av kärlek till sin "snälla" (ordet snäll när det kommer till att beskriva bäbisar är en annan diskussion) bäbis, men jag tror att det är långt från sanningen. Och man ska inte behöva ha dåligt samvete för att man inte enbart känner glädje efter att man fött barn. 
Slutligen vill jag tillägga att det, trots en knackig start, blivit bättre och lättare med tiden. Sakta men säkert har jag blivit starkare både psykiskt och fysiskt och vi lär känna varandra mer för varje dag som går. Vissa dagar (och kanske framför allt nätter) är fortfarande jobbiga och jag gråter ibland av uppgivenhet, men jag nu kan jag även njuta mycket mer av att vara mamma till vår älskade Elis.

fredag 23 augusti 2013

Mamma till tre

Under några dagar den senaste tiden har jag fått prova på att ha tre barn. Den ena skriker, den andra skäller och den tredje jamar. Alla har olika egenheter som tidvis komplicerar vardagen för deras ömma, arma moder. Som när man ger en mat och en annan kommer och får för sig att hoppa upp i knät. Eller som när man är ute och går och en skriker och vill komma hem fort och en annan agerar stoppkloss genom att stanna en gång var tredje meter. 

tisdag 20 augusti 2013

Insnöad

Jag försöker hitta på någon annat att skriva om än Elis och föräldralivet. Verkligen försöker. Men det verkar vara omöjligt. Överallt är det närvarande. På golvet ligger ett täcke med leksaker. Papperskorgen fylls med amningsinlägg och blöjor. När jag handlar handlar jag nappar eller en bok som heter "äntligen jag - min första år". När Elis är vaken leker vi, ammar, träffar kusiner eller andra mammor, byter blöja, går en promenad. När han sover så tar jag varje chans att äta för att få energi att amma (och för att jag aldrig är mätt mer än fem minuter), fixa med bilder på dator (majoriteten är på Elis förstås). Okej, eventuellt fixar jag med lite hushållssysslor eller gör några situps, men det är inget jag finner intressant att skriva om. Jag hoppas ni har överseende, för det är så det är just nu och det är så det får lov att få vara.

Sött som socker igen

Jag satt ner Elis bredvid Vincent som satt med iPaden. Elis tippade mot Vincent och Vincent började fnissa av förtjusning. Jag är så glad att Elis har så många fina kusiner! Och snart får han en till.

torsdag 15 augusti 2013

Somna, vakna, somna, vakna

Elis äter Jonnakex (smörgåsrån för den oinvigde) nu för tiden. Jag tappar hår. Vi sover som krattor. Det var allt för stunden.

tisdag 13 augusti 2013

Årets första kräftor


I helgen var vi iväg på en liten minisemester till Pers mormor och morfar. Vi hann knappt fram förrän Per var ute i skogen och plockade svamp. 
Det är väldigt hemtrevligt hemma hos dem.
Elis trivdes på köksgolvet och med all uppmärksamhet. Här är halva fejset rött efter en tupplur på mage.
Lördagen började med dimma. Pers mamma tog hand om Elis och vi fick slumra en stund till.
Hemtrevligt, som sagt.
Den röda byrån bankar mitt hjärta lite extra för.
Sen blev det dags för kräftskiva.
Skjorta som far sin förstås.
Vår kvällströtta son blev dock inte långrandig. Och inte hans föräldrar heller för den delen.
Bara att börja sörpla. Och SOM det sörplades!
Mannen mittemot. Min man. I hatt förstås!
Elis med gammelmorfar Opa!
På söndag eftermiddag sa vi hej och tack för denna gång. Vi kommer gärna tillbaka snart igen!

måndag 12 augusti 2013

Så att man smälter

Typ sötast någonsin? JA!

torsdag 8 augusti 2013

Helg och vardag

Per har ingen semester den här sommaren utan gick direkt från studier till ett sommarjobb och snart direkt från sommarjobb till ett fast jobb. Helgerna är med andra ord heliga just nu. Jag älskar helgerna kanske mer än någonsin. Även om vi "bara" har ett barn så är det så stor skillnad på att vara två hemma. Jag känner mig tryggare som mamma när jag inte är ensam och man kan turas om att roa och bära (vår lille gosse kräver ganska mycket av både och). I morgon är det fredag igen och vi ska på en liten minisemester till norra Uppland. Kanske bada i en pool, garanterat äta många kräftor och förhoppningsvis inte få någon fästing. 

onsdag 7 augusti 2013

Elis och Ebba

Förra veckan hade vi besök av härliga, häftiga Ebba och hennes lika härliga, häftiga mamma Marie. Var så kul att se Elis med en annan bäbis. De pratade och lekte med varandra på sitt sätt. Självklart skulle de ha samma leksaker, men de "vann" turligt nog varsin gång. Ebba var lite rörligare och Elis såg tidvis ut som en platt fisk bredvid, men han kan han också. De blev glada av att se varandra och när Ebba grät så började Elis också störtböla. Snart träffas de igen! 

söndag 4 augusti 2013

Per och Elis skulle firas

Vi berättade att Elis ska heta just Elis och även Ove och varför vi valt dessa namn. Jonna höll sedan ett rörande tal och läste en dikt! En liten, fin ceremoni för sonen vår. 
Det börjar bli en tradition med en stor sommarfest för oss och anledningar att fira finns det gott om. I år slog vi ihop Pers examensfest med Elis namngivningskalas. Det blev en stor och härlig fest. Även om det är en hel del jobb innan och efter  så är det alltid värt det! Tack ALLA!